Min berättarblogg

Boktips till Påsk Snart påsk och tillfälle att krypa upp i soffan med en tjock och god bok. Zadie Smiths Swing Time handlar om två flickor i London. Båda har en jamaicansk förälder och en brittisk förälder. De börjar på samma danskurs, men deras liv kommer att gestalta sig helt olika. En av flickorna satsar på en danskarriär, som inte blir som hon hoppats. Den andra kommer att jobba som assistent till en världsberömd artist. Det är där det bränner till i min läsning. Världsstjärnan reser till västra Afrika  för att starta ett välgörenhetsprojekt. Där finns berättarjagets rötter sedan hennes förfäder en gång skeppades över till Karibien som slavar. Projektet lyssnar inte på människornas behov utan det blir en marknadsföring av världsstjärnans ego. En fortsättning av kolonisationen från västvärlden. Ett uppvaknande för huvudpersonen, som till slut blir vuxen vågar agera utifrån sina värderingar. Den andra boken Vända hem av Yaa Gyasi börjar i västra Afrika där två systrar, som int

Vårdagjämning, själva ordet är som en uppmaning till balans. Jag brottas med en text som inte kommer i balans. Hur ska den sluta? Vad gör Els-Marie när hon öppnar chiffonjén? Min tanke var att skicka den till en veckotidning för publicering, men efter att ha vridit och vänt på den så lägger jag ner det. Nu tänker jag att du får den av mig som inspiration för att tänka ut och skriva ett slut som du tror på. Varsågod😊 Brevet Els-Marie satt på rollatorn och sköt sig fram bit för bit fram till chiffonjén samtidigt som hon kramade den lilla mässingsnyckeln i handen. Decembersolen lyste svagt genom de vinklade persiennerna mot det dammiga bröllopsfotot. Hon såg Georgs leende med den lite sneda vänstra framtanden och blicken under hårlocken i pannan som trängde genom dammet. Det fick henne att rycka till som en påminnelse om något tindrande och varmt som hon inte kunde fånga till fullo och som snabbt flög förbi. Hon hade fått låna en smal brudkrona med röda, små, gnistrande rubiner som

Avsked Eftersom jag ogärna vill såra någon simulerar jag ofta en nysning eller en kraftig hostattack så att den som närmar sig inte ska tro att jag avvisar gesten. Min blyghet har följt mig sedan jag var liten och fortfarande har jag svårt att närma mig människor. Jag kan nog säga att ingen har kommit mig riktigt nära, utom min mor förstås. Och så Mats… Första skoldagen i gymnasiet på det anrika gamla läroverket, som i 70-talsanda bytt namn till Bremerskolan. Mina betyg låg på topp, men jag orkade inte tre år till i skolan. Pappa tvingade mig att ända söka till tvåårig social linje. Då skulle jag kunna komma vidare till universitetet ändå efter komplettering på Komvux, tyckte han.   Hans fotografi från realexamen stod på byrån i sovrummet. Färgen hade blekts och konturerna var dimmiga. Hans bruna, intensiva ögon lyste desto starkare. Där fanns temperamentet som kunde få lavan från en vulkan att stanna upp och stelna i rena förskräckelsen. Den där lynnigheten kom från hans itali

”Att skriva handlar inte om att tjäna pengar, att bli berömd eller att vara eftertraktad, att få ligga eller ens ett sätt att skaffa sig vänner. Det handlar slutligen och till sist om att fördjupa och berika läsarnas liv och även om att fördjupa och berika ditt eget. Det handlar om att komma upp, komma igång, komma över. Om att bli lycklig, eller hur? Att bli lycklig.” Jag tänker på det när jag just fått ett nej från Året Runt på min berättelse Avsked. Ett trevligt mail som hjälper mig att ringa in vad tidningen vill ha i en novell. Det ska vara max 10 000 ord inklusive mellanslag, skrivna i tredje person, inte jag-form. Populära teman är kärlek, mysterium, spänning. Det är en utmaning att försöka igen. Jag skärper sinnet ytterligare och jobbar med den eviga utmaningen, gestaltning!  Skrivarsidan är en jättebra sida om du vill hämta tips om skrivande! https://skrivarsidan.nu/  Citatet ovan är hämtat från Skrivarsidans gästblogg.

Hon som vandrar av Samar Yazbek Bokstäverna blöder och mina tårar rinner nedför kinderna när jag läser Samar Yazbeks roman Hon som vandrar . Flickan Rima har aldrig fått röra sig fritt. Hon vill vandra iväg, men hålls tillbaka av repet mellan henne och modern. När hon är ensam hemma sitter repet hårt fastbundet i ena änden så att hon inte kan röra sig fritt utanför sitt rum. Hennes tungmuskel vill inte komma loss till ord och meningar, hon betraktas som stum, och får inte gå i skolan. Tack vare en bibliotekarie så öppnas böckernas värld för henne. Boken om Lille prinsen följer henne genom hela romanen. Hon tänker på hans resa till jorden och stjärnorna som han håller i handen, som ett hopp i allt det mörka och stängda i hennes liv. Kriget kliver in i handlingen vid en vägspärr där Rimas mor blir dödad och Rima hamnar på ett fängelsesjukhus i väntan på sin bror, rebellen. De svårt skadade människorna på sjukhuset tränger in i hennes medvetande och det blir som en vändpunkt i