Min berättarblogg

Städade i arbetsrummet bland papper som följt mig sedan 1970-talet. Hittade denna dikt av Göran Sonnevi (ur Det omöjliga). Det märkliga är att dikten talar till mig på samma sätt som Anne Grundel gör i frigörande dans Hon säger: "Det är just nu som du lever ditt liv, så tag chansen". www.fridans.nu/anne-grundel/ Öppningen Nu öppnar sig chansen, till ett annat sätt att leva. Ska vi ta den? Ska vi se den klart i ögonen? Jag tror att chansens springa är mycket liten Den lyser vid tröskeln till en stängd dörr som kan öppnas Den kan bara öppnas av många människor tillsammans Och om du inte finns finns inte jag Men om jag inte finns finns kanske du För vi är många om vi alls kan finnas Jag är här Var finns du, och du? Du finns med i serien av beroenden Jag med Jag skakas Vi bryts sönder Vi knyts samman  igen Knyter våra egna kroppars liv tillsammans igen Vi ger inte upp ens när vi är döda För vi är många om vi alls ska finnas

https://sverigesradio.se/avsnitt/1227057 Ibland fastnar jag för Dagens dikt i SR P1. Det kan vara kombinationen av dikten, uppläsningen och musikstycket som följer. Annat bara svischar förbi, men inte denna. Denna av Edith Södergran vill jag lyssna på många gånger. Vad är i morgon? Kanske icke du. Kanske en annan famn och en ny kontakt och en liknande smärta... Jag skall gå ifrån dig med en visshet så som ingen annan: Jag skall komma åter som ett stycke av din egen smärta. Jag skall komma till dig från en annan himmel med ett nytt beslut. Jag skall komma till dig från en annan stjärna med samma blick. Jag skall komma till dig med min gamla längtan i nya drag. Jag skall komma till dig sällsam, ond och trogen med ett vilddjurs fjät ur ditt hjärtas fjärran ökenhemland. Du skall kämpa mot mig hårt och maktlöst som man endast kämpar mot sitt öde, mot sin lycka, mot sin stjärna. Jag skall le och linda silkestrådar kring mitt finger och ditt ödes lilla nystan skall jag dölja i min klädn

Älskade av Toni Morrison Vissa böcker stannar i medvetandet på ett speciellt sätt. Det gör Toni Morrisons ”Älskade”. Romanen handlar om slaven Sehte som lyckas rymma från bomullsplantagen med sina tre barn. Hon är fri under 28 dagar, sedan kommer förföljarna ikapp henne. Sethe står inte ut med att yngsta dottern, Älskade, ska bli slav. Hon dödar dottern i ett försök att skona henne från detta öde. Toni Morrison har sagt att hon vill att läsaren ska bli kastad in i den här romanen lika brutalt och skoningslöst som de amerikanska slavarna slängdes in i ständigt nya sammanhang och platser. Allt de byggde upp och älskade slets ständigt sönder. Det var en brutal metod som slavägarna hade att skilja föräldrar från sina barn. Man ville slå sönder minsta familjekänsla hos slavarna. Sethe bär med sig minnet från sin barndom utan en mor. Men en dag böjde sig en av kvinnorna på majsfältet ner och sa ”Det är jag som är din mamma. Glöm inte det”.   Sethe vill inte att hennes dott

Ibland sammanstrålar olika intryck! I måndags visade Vetenskapens värld i SVT filmen om Kalmar Nyckel - skeppet som förde svenskarna till Delaware i ett försök att skapa Nya Sverige i Amerika. Extrema vedermödor på skeppet innan man kom fram till amerikanska kusten och etablerade sig där. Bara att navigera över Atlanten var förstås en utmaning. Samtidigt har jag just lånat Herman Lindqvists "Våra kolonier - De vi hade och de som aldrig blev av". Där fick jag en repetition av TV-filmen. Men där finns mycket annat om Sveriges ambitioner att bli en kolonialmakt. Bland annat finns idén om att söka guld på Jamaica. Det var ett försök av England att knyta Sverige närmre sig  och konspirera mot Spanien. Det blev inget av detta och guld fanns ju inte så mycket på Jamaica heller. Lindqvist skriver också om Sveriges koloni Cabo Corso 1650 - 1663 i nuvarande Ghana. Det är det omtalade fortet där hundratusentals slavar kom att skeppas över till Västindien (många till Jamaica) och Am

Julklappsböckerna En bok från en av sönerna en bok från maken. Båda hade jag önskar mig. Två helt olika berättelser. Först dök jag in i Mikael Niemis "Koka björn" under några dagar ute på landet. Jag kunde inte sluta - fascinerande, spännande, intressant. "Nora eller brinn Oslo brinn" av Johanna Frid får mig att följa med i Instagramberoendet. Alla dessa bilder som får huvudpersonen att stalka pojkvännens ex. Språket är spännande med svenska, danska och norska. Ordvändningar och utbrott blandas med insikter och humor. Tyvärr har jag snart läst ut den också. Två julvänner som ska ställas in i bokhyllan - eller kanske någon vill låna?