Inlägg

Visar inlägg från maj, 2020
Bild
Vi firade den internationella kvinnodagen 8 mars med release av vår bok, ”Fyra kvinnor som skriver”. Vi träffades på en skrivarkurs och började sedan skriva tillsammans. Vi kommer från olika bakgrund och referensramar men det har inte hindrat oss från att fortsätta skriva och läsa varandras texter. Våra teman som till exempel ”närvaro”, ”längtan”, ”kvinnan” och ”mannen” har inspirerat oss till att skriva dikter, krönikor och noveller.   Det har krävts en hel del mod att skriva och dela med andra. För att texten ska få puls måste man närma sig punkter där det ”känns”, kanske glänta på inre dörrar som annars hållits stängda. En inre resa – ett möte med sig själv – förutom ett möte med andra – genom skrivandet.   Nu har vi pandemin här med allt vad den innebär i form av isolering, tristess och oro. Vi tror att vårt bokprojekt kan inspirera till att börja skriva själv, samlas kring skrivandet eller starta en ny form av kollektivt skrivande. Läs mer på vår hemsida : www.fyrakvi
Bild
På ängen Varför ska jag stå vid det här rostiga stängslet? Vi är ju mjölkade nu och ska få skutta iväg på klöverängen. Grinden är låst. Det ska bonden göra varje kväll. Men, jag tror att han börjar bli senil. Inte var klockan sex i morse när han kom med overallen över pyjamasen för att sätta igång mjölkningsmaskinen. Nehej, hon var nog närmare åtta. Då spände spenarna, så att jag nästan mådde illa. Vi hade råmat en god stund för att väcka honom. Det var allt mycket bättre när hans fru skötte mjölkningen. Hon var alltid i tid både morgon och kväll. Man kunde höra henne redan ute vid dörren på väg in till ladugården. Sedan hälsade hon på alla korna med en rolig ramsa, som hon hade hittat på: ”Rosa gosa kom till morsa. Ge mig ditt vita guld, du som är så huld. Sedan tar vi Blenda, Klara och Hulda innan det är klart med en väldig fart.” Vi skrattade åt hennes poesi. Men, det tyckte hon var bra. ”Glada kor mjölkar bäst”, sa hon. Hon brukade alltid klappa om mig när mjölkningen