Snöbollen - Pappa, hur känns snö? Kiara pekade mot en affisch utanför museet. Hon stod på tå för att försöka se in över gallergrinden. De svarta hårlockarna dansade runt i vinden och lade sig som en fladdrig gardin över ögonen. Hon drog upp kapuschongen på regnjackan medan hon sökte pappans blick. - Ja, du Kiara, det är svårt att beskriva, men det är liksom kallt och håller du det länge i handen så blir snön till vatten. - Jag har vantar, mammas gamla, sa Kiara och drog upp ett par lovikkavantar med röda och blå tofsar som hängde ner på sidorna. Pappan kramade sin dotter. - Ja, med de där vantarna kommer du inte att frysa. Far och dotter tog sig sakta framåt i kön till biljettluckan. Kiara höll sig helt nära sin pappa. Hon hade längtat hela hösten till den här resan till Snömuseet i Kolmården. Pappan hade berättat om hur det var när han var liten, innan den stora översvämningen. Då hade pappan rest med farmor och farfar till något som hette ”
Inlägg
Visar inlägg från november, 2021