Min berättarblogg

Bara vara. -           Bara vara, bara vara. Hon uttalar mantrat gång på gång samtidigt som hon rullar ihop den rosa yogamattan och trär på gummisnodden runt mattan. Andningen ligger kvar i mellangärdet och syret vandrar längs kapillärerna ut till cellerna som tacksamt tar emot livskraften. Morgonens yoga gjorde henne gott och nu lämnar gryningsljuset allt mera plats för solen som bländar henne när hon drar ifrån gardinerna. Där ute brusar morgontrafiken ivrigt, utan avbrott. Hon vill inte öppna fönstret och släppa in avgaserna. Nu måste känslan av lugn och styrka stanna i kroppen, inte störas av något. -           Bara vara, bara vara. -           Klara bara vara, nej inte Klara. Boxningen slår henne i magen och andningen stryps åt uppe i halsen. Hostattacken vräker henne dubbelvikt, munnen fylls av galla, som rinner nedför hakan. Hon kastar sig in i badrummet och sätter sig på toalettstolen. Hostan råmar och hon tappar andan gång på gång. Tårarna fyller ögonen och