Min berättarblogg

Vintersolståndet Äntligen kommer det att vända - redan på lördag morgon vill jag väckas av vårfåglars sång. Ja, så fort går det inte, men inom mig så tänds ljuset bara av tanken. Nu går det trögt med skrivandet. Projekten får vänta. Det ska fantastiskt att planera boken av "Frötunas förträffliga författare" och vår gemensamma blogg. Sedan finns en vag plan att göra något mera av "Hotellfrukost - en fortsättning - vad hände sedan?". När den egna inspirationen är låg och tröttheten lägger sig över axlarna då tar jag fram Bodil Malmstens bok "Så gör jag". Just idag läser jag avsnittet om den "Ideala skrivdagen". För henne började den redan kvällen innan med ett rent skrivbord, friskt vatten och ett påbörjat kapitel som bara ligger och väntar på fortsättning. Sedan tröstar hon mig med att alla skrivardagar blir inte produktiva. Hon skriver: "Där går en dag ifrån ett skrivande liv, låt den gå, sånt händer, det är inte hela världen även om

Hotellfrukost Medan jag tar en kopp kaffe i hotellets espressomaskin hör jag Jonas säga till Tom ”Nej du, chokladmunkar kan du glömma, du har redan ätit massor med onyttigt på den här resan”. Tom sjunker ihop och jag kan se det där lilla darret på överläppen som han snabbt kamouflerar med ett leende som bildar ett kallt streck i ansiktet.   Mitt hjärta vrider sig i kroppen samtidigt som jag tittar på Jonas för att få honom att fatta att så där kan han inte göra. Vi har rest på semester för att vara tillsammans hela familjen, han får inte förstöra det. Jag fattar inte hur han tänker. Här står vi framför världens läckraste frukostbuffé med yoghurt, exotiska frukter, nötter, dadlar, Serranoskinka, hårda och mjuka ostar, nybakat bröd, våfflor och möjligheten att få sitt ägg eller sin omelett precis som man önskar. Och så alla croissanter, mandelkakor chokladmunkar. Ska barnen bara få titta på det här, inte få äta? Kaffet skvimpar på fatet när jag bär det till bordet. Där sitter r

Sista dagen i november - regnet öser ner utan uppehåll. Jag promenerade från Norra Bantorget till min Skrivargrupp som skulle träffas. Jag blev förstås försenad eftersom jag inte kollat upp adressen ordentligt. Väl på plats bara värme både från May Ann, Åsa och Raija. Dessutom årets första glögg, som fick själen att piggna till. Samtal om Kallifatides bok "Slaget om Troja", Alex Schulmans "Bränn alla mina brev", behovet av aktivism på olika nivåer, erfarenheter om skrivarkurser blandades vid bordet. Men så kom vi fram till det viktigaste vår bok och vår blogg. Vi har nu skrivit tillsammans i snart tre år. Våra texter motsvarar en bok på cirka 150 sidor. Nu bestämde vi oss för att ge ut en bok med texterna. Ett stort beslut! Glädje, energi, förväntan!