Bara en mor IIIEn mor kom till mig:
säg
vad är det som fattas
i min kärlek?
mina barn älska mig ej
som jag dem.
Jag sade:
likgiltighet,
litet svalkande likgiltighet
fattas i din kärlek
- då gick hon bort
seende mot jorden
H Parland
Vattentankar Att duscha är det värsta jag vet. Vattnets strilande får mig att kvävas, värre än kallsupar när sjöns vågor slår in i näsan. Ända sedan jag var liten talades det om duschandets renande effekt. Strålarnas kristaller skulle leta sig in i varje por på skinnet och borra sig ner genom hudlagren. Virvlarna i porernas botten tog med all smuts upp till ytan på mitt bleka skinn där Barnängens tvållödder skulle döda alla bakterier. Mamma skötte både vattenkranar och tvål. Efter en lång övertalning, speciellt efter fotbollsträningarna, tvingade hon mig över badkarskanten och vred på duschkranarna, både den varma och den kalla samtidigt. Men, det vet ju alla vilket vatten som får övertaget. Ja, just det, det iskalla vattnet kommer först. Då vred jag snabbt på det varma för fullt. Snart skrek jag av rädsla att bli skållad och att allt mitt skinn skulle ramla ner i badkaret som en röd sörja. Tårarna rann mer än duschen och mina vrål ekade mot de grå kakelplattorna. Till slut var jag t
Kommentarer
Skicka en kommentar