Bara en mor II

I Sara Stridsbergs bok "Kärlekens Antarktis" möter  jag en annan mor. Hon har våldtagits, dödats och styckats av en man. Bit för bit återkommer hon till hur dödandet gick till. Samtidigt berättar hon om sitt liv och  sin uppväxt, hur hennes bror drunknar och hur livet blir som narkoman och prostituerad på Stockholms gator. Det är så tungt, men också så vacker prosa att läsningen blir uthärdlig.

Det viktigaste för henne är barnen Valle och Solveig, båda omhändertagna av samhället. Från sin utkikspost i universum följer hon dem och önskar att hon kunde gripa in - göra deras liv gott efter det onda som hon utsatt dem för som frånvarande mor.

Till slut säger hon till dottern Solveig, som föreläser om universums uppkomst:
"Berättelserna om hur universum fortsätter att expandera gör det lättare för mig att släppa taget nu, tanken på att vi är den del av en och samma oändliga rörelse. Jag tänker: Vad som än händer oss har det bara gått en sekund av evigheten".

En mor som får frid till slut efter livet på jorden och i mellanrummet innan hon släpper taget.