Snart väntar skärgården med sitt lugn och sin harmoni. Midsommaraftonen bjöd på det bästa vädret och det blev också det första doppet för sommaren. Med mig fanns förutom bästa maken en bok av Jonas Hassen Khemiri, "Pappaklusulen". En roman där alla karaktärer är rätt skruvade och skaver på olika sätt. Där finns även en oförglömlig gestaltning av hur småbarnsåren ser ut för föräldrar. Man känner det ända in under skinnet. Men där finns också relationen mellan far och son (även han pappa) och hur krånglig familjedynamiken kan bli när personerna stretar åt olika håll. Som läsare har man skrattet i ena mungipan och sorgen i den andra.
Vattentankar Att duscha är det värsta jag vet. Vattnets strilande får mig att kvävas, värre än kallsupar när sjöns vågor slår in i näsan. Ända sedan jag var liten talades det om duschandets renande effekt. Strålarnas kristaller skulle leta sig in i varje por på skinnet och borra sig ner genom hudlagren. Virvlarna i porernas botten tog med all smuts upp till ytan på mitt bleka skinn där Barnängens tvållödder skulle döda alla bakterier. Mamma skötte både vattenkranar och tvål. Efter en lång övertalning, speciellt efter fotbollsträningarna, tvingade hon mig över badkarskanten och vred på duschkranarna, både den varma och den kalla samtidigt. Men, det vet ju alla vilket vatten som får övertaget. Ja, just det, det iskalla vattnet kommer först. Då vred jag snabbt på det varma för fullt. Snart skrek jag av rädsla att bli skållad och att allt mitt skinn skulle ramla ner i badkaret som en röd sörja. Tårarna rann mer än duschen och mina vrål ekade mot de grå kakelplattorna. Till slut var jag t
Kommentarer
Skicka en kommentar