Lucy och jag har varit på ön några dagar. Vi sällskapade genom skogen där många träd fortfarande låg omkullvälta efter Alfrida. Hon kommer själv från en ö, men långt bort från Nordens kyla. Hon lämnade sin familj för att aldrig träffa dem igen. Så är i alla fall hennes tanke när hon börjar som barnflicka hos en familj långt bort. Där blir hon ett sanningsvittne som ser det förljugna i att leva i en välbärgad omgivning i relation som går utför. Hon passar barnen och blir sällskapsdam till frun medan maken flirtar med fruns bästa väninna. Lucy är 19 år och utforskar sig själv i förhållande till omvärlden. Hon är orädd att pröva olika sexuella relationer men tråkas lätt ut av de män hon möter. I boken får man följa hennes inre liv som en ström av tankar. Hon vill klippa banden med sitt förflutna samtidigt som hon minns det goda i värmen, dofter och närhet när hennes mamman ville släppa in henne till sig.

Även när Lucy lämnat mig och fortsatt sin färd någon annanstans tänker jag på henne och hoppas att hon hittat sig själv och vågar öppna sitt hjärta för någon.