Alla mina barn
Alla mina barn som har ockuperat min kropp. Hur ska jag få ut dem? De klöser sig kvar med vassa naglar och suger sig fast som sugproppar inuti min kropp. Varför vill de inte lämna mig och kliva ut i verkligheten? Att möta vuxenlivet måste alla förr eller senare, men så här kan det inte fortsätta.

Det har i alla fall blivit några sprickor på senare tid där några huvuden tittar ut. Jag försöker tänja på kroppen så att glipan succesivt blir bredare och bredare. Vi tittar på blommor och lyssnar på fåglar. Ibland sätter jag på Rapport för att ge dem lite nutidsorientering. Då hörs oftast ett lätt snarkande ljud och jag blir själv sömnig.

Mitt senaste knep är att locka med reggaetoner som jag vaggar runt på golvet med. Det känns som en och annan unge ramlar ut av ren nyfikenhet.

När jag berättar för min terapeut blir hon nollställd i ansiktet. Det här kan hon inte begripa och visst är det märkligt att mina barn inte vill släppa mig, jag som har gjort allt för att de ska bli självständiga.