Nu behöver vi lite iskyla efter bastuvärmen ...

Iskyla

Månens silverstrålar lyser upp hennes väg till stugan.  Kängorna halkar hit och dit på stigen. Hon har inte bråttom. Helgen är hennes egen och inget får störa henne. Hon behöver tänka och finna sig själv utan någon inblandning.  Väl framme vid trappan stampar hon av sig snön och borstar trappstegen med kvasten fram till dörren. Nyckelns metall biter hennes hand när hon tar av sin lovikkavante för att låsa upp. När hon öppnar dörren drar hon in ett djupt andetag för att värma näsborrarna. Men, istället drar sommarstugekylan med sin ruttna lukt rakt in i kroppen på henne och hon hostar upp slemmet från lungorna.

Hon darrar till och kliver in i stugan för att känna på elementen. De tittar sömnigt på henne som om de bara vill vara i fred och inte behöva ta av sin energi för att värma hennes. Hon går fram till proppskåpet för att slå på värmen. Hon väntar på de välbekanta knäppningarna från elementen när värmen börjar sprida sig i dem. Men de fortsätter att tiga surt och inåtvänt. Det finns inget kallare än ett utkylt hus tänker hon och drar ner mössan över öronen. Nu gömmer sig månen bakom en tall och vill inte hjälpa henne att lysa upp i rummet. Hon tar upp mobilen och tänder ficklampan, som sveper runt mot braskaminen. Där står vedkorgen fylld med ved. Han tog i alla fall in ved, tänker hon och sätter sig ner på huk vid kaminen. Hon inte hört något från honom på över en vecka. En kväll dök han bara upp för att han ville prata. Hon satt där i morgonrocken och lyssnade på hans utläggningar om sina rädslor för allt som förföljer honom. Dåliga samveten som han inte gör någonting åt, skammen för att han inte visar att han älskar henne. Hon hade lutat sig fram över köksbordet och tagit hans stora sträva hand i sin. Hans ögon ville inte möta henne, men hon kände i det ögonblicket ett uns av närhet. Men, redan nästa dag var det dödstyst igen. Inga svar när hon ringde, sms-ade eller skrev på Messenger. Det var inte första gången han först öppnat dörren lite på glänt till sitt hjärta och att hon sedan fått likgiltigheten slängd rakt i ansiktet.

Granveden är svår att få fyr på. Hon lägger in braskuddar gång på gång. Elden fladdrar till några ögonblick, men förintas snabbt till svart kol. Till slut hittar hon torr björkved längst ner i korgen. Hon provar med flera braskuddar som hon tänder samtidigt. Det fladdrar till och elden sprider sig i kaminen. Strålningsvärmen börjar tina upp hjärtats iskokong.

Mobilen plingar till. Hon läser ett sms: Förlåt! Jag vill vara hos dig <3.

Hon funderar en stund, sedan skriver hon sitt svar medan elden sprider sig i kaminen.