Skrivarkurs med uppgiften att utveckla en mörk karaktär. Vad tycks?
Kjell
Jag är ingen hustrumisshandlare, men jag tycker att det ska vara ordning och reda i en familj. Om Sonja kollar på andra män säger jag ifrån, vem skulle inte göra det förresten. Det sade jag till henne direkt när vi träffades att om hon vill vara med mig så är det inga andra karlar som gäller. Jag äcklas av andra män som skickar långa suktande blickar efter henne.

Jag jobbar som frisör och har en egen salong i bottenvåningen på ett kontorshotell i Årsta. Jag har byggt upp min verksamhet från grunden och har ständigt fullt i min kalender. De flesta bokar en ny tid direkt efter klippning för att vara säkra på att få komma igen innan frisyren risat ihop. Jag har ett system där jag har luckor för viktiga kunder som kanske behöver fixa håret inför en galaföreställning eller stor fest. När någon av dem ringer försöker jag alltid att ordna en tid. Ibland kan jag behöva flytta på någon mindre viktig kund för att få till det. Men det är ju jag som bestämmer vilka kvinnor som är prioriterade hos mig. De får alltid speciell behandling vid sina besök. Jag tar lång tid på mig i schamponeringen och erbjuder massage av hårbotten.  Det stimulerar hårrötterna och lättar på spänningar av stress och otillfredsställelse. Jag upplever att jag kommer närmare kvinnorna på det sättet, jag liksom känner in deras aura och ser en avslappning i deras kroppsspråk. Sedan får kunden välja frisyr och hårfärg. Jag har några hårmodetidningar som ligger framme för att öka inspirationen. Egentligen vet jag oftast hur de vill ha sitt hår, men det är bra för kontakten att hinna småprata lite innan jag tar fram saxen. De berättar ofta om olika episoder i sina liv. Jag har några standardfrågor som jag brukar ställa, sedan behöver jag inte lyssna så noga. Jag nickar och hummar på lämpliga ställen, det räcker så.

Jag har valt att inte ha någon anställd, jag trivs bäst själv. För några år sedan hade jag en praktikant från frisörskolan. Jag ville gärna hjälpa henne till ett bra jobb på en salong i stan, men hon var inte särskilt tillmötesgående, så jag slängde ut henne med dåliga omdömen efter ett par veckor. Det där var före #Metoo-kampanjen och vem vet, jag kanske dyker upp i något upprop någon dag. Jag föraktar sådana där feministfundamentalister! De hatar karlar egentligen och missförstår minsta flirt.

Jag tycker själv att jag ser bra ut trots att jag alltid har betraktats som mager. På senare år har glipan mellan skjortknapparna på magen tvingat mig att köra situps på kvällarna. Det har gett lite resultat, men kanske är det dags att köpa gymkort istället. Problemet är att jag nog inte skulle trivas tillsammans med en massa svettiga kroppsbyggare, som ska spänna sina muskler framför speglarna. Mitt hår är jag väldigt nöjd med. Den kastanjebruna färgen med inslag av silver ger ett både distingerat och fräckt intryck.  Luggen hänger som alltid ner över pannan där några lockar rufsar till intrycket och skyler numera rynkorna för att understryka min ungdomlighet. Jag är mera lik min mor än farsan i utseendet, vilket jag är tacksam för. Jag undviker alltid samtal från honom. Han har fortfarande makt över mig. Det kan räcka med en enkel fråga för att jag ska bli fem år och rädd för stryk igen. Mor är död sedan många år. Hon trodde alltid att han skulle sluta dricka. Han kunde lova hur många gånger som helst, men vad hjälpte det. Nu får hon i alla fall ro under gravstenen. Han kan inte skada henne mera.

Mina kunder vet att jag gärna bjuder på ett glas vin bakom den japanska vikskärmen med lila blommande körsbärsträd i bakre delen av salongen.  Det finns både rött och vitt vin att välja på. Där kan vi sitta en stund och ofta pratar kunden på om sitt medan jag kan tänka på mitt. Jag vet redan allt om de flesta av kunderna. Jag vet var de bor, vem de är gifta med, intima detaljer om deras samliv, hur många barn de har, var barnen går i skolan, vilka fritidsaktiviteter de har. På mina kvällsturer har jag åkt förbi deras hus och ibland tittat in genom fönstren. Där kan jag följa familjemedlemmarna en stund på avstånd. Det händer att någon kommer ut. Då böjer jag mig ner i bilen för att inte synas. Sedan följer jag efter till fots eller med bilen. Det kan räcka med en halvtimme, men pussel går att lägga med små pusselbitar.

På väg hem spanar jag alltid efter min sambo. Jag har sagt åt henne att hålla sig hemma när jag kommer, men jag kan aldrig vara säker. Hon ska alltid sms: a mig när hon går iväg hemifrån, vart hon är på väg och vilka hon pratar med. Hon vet hur jag vill ha det om vårt liv tillsammans ska fungera. Jag gillar husmanskost utan en massa konstigheter. Rårakor är godast, men då ska det vara rårörda lingon till, annars får hon sticka iväg och fixa det. Kaffet vill jag ha med kokt med vispad lattemjölk annars ryter jag ifrån.

Det händer att jag brusar upp. Mitt humör kan stiga från noll till hundra på en tiondels sekund. Då blir Sonja stel och backar ut från rummet. Det kan reta upp mig ännu mer. Om hon har gjort något fel får hon stå för det, inte smita iväg som en barnunge. En gång tryckte jag upp henne mot dörrposten och körde in armbågen i hennes midja. Då skrek hon så att jag fick lägga handen över hennes mun. Vad ska grannarna tro om hon skriker så där. Då kanske de tillkallar polisen. Dagen efter när jag kom hem var Sonja försvunnen. Hon hörde inte av sig på hela kvällen, inte ens ett sms. Jag tog bilen och körde omkring i området för att leta. Det var rätt dumt att hon inte var hemma. Jag hade köpt röda rosor som ett litet förlåt för gårdagen. Jag vill inte att Sonja överger mig det skulle jag inte klara. Det skulle bli fruktansvärt ensamt. Till slut kom hon hem. Då hade rosorna vissnat eftersom hon inte varit hemma och satt dem i vatten. Men, hon får skylla si