i

Vi tränar miljö- och scenteknik, 10 minuters skrivande.
Måsungen flyger sin första tur utanför boet på bakgården. Vingarna arbetar som propellrar när hon kastar sig ut för at ta sig till den första björkgrenen. Avståndsbedömningen fungerar inte. Hon gör en kullerbytta flera våningar ner i trädet. Klorna griper tag i en kvist och hon försöker att inte pipa av rädsla. Hon vet att mamma har förmanat henne tusentals gånger att hon måste "hålla näbben" vad som än händer. Om gårdens katt skulle höra henne, då är hon dödens.
Måsungen hamnar en bra bit ovanför asfalten och darrar så att babyfjädrarna skakar. Hon tittar upp mot boet där mammas trygga näbb sticker fram. Men, mamma tittar inte på sin unge, hon har blicken längre bort mot fönstret på bakgårdens nedre botten. Hon säger ingenting utan skakar bara på huvudet. Lilla Mås förstår att det finns en stor farlighet på gården och vill helst rulla ihop sig till en dunboll och bli helt osynlig. Ett jamande som ekar bland husen får henne att hoppa till. Vad ska hon göra, hur ska hon kunna gömma sig. Den lilla hjärnan arbetar runt, runt. Men så kommer hon på: hon kan ju flyga! Med ett hopp tar hon sats och startar motorn, accelererar och flaxar uppåt medan jamandet gör ett tigersprång mot trädet.